Fingertoppskänsla.

Funderat en del. Kring det sociala spelet.
Balansen.
Diskrepansen.
Mellan att vara.
Öppet härlig.
Påfluget ärlig.
Eller bara hopplöst förfärlig.
För visst är det fint att vara. Ledig.
Spontan och skön.
Mindre uppskattat.
Att plötsligt vända sig om i kön.
Säga det som bara måste sägas.
Till en oskyldig främling bredvid.
Till exempel.
Är du gravid.
Det såg jag direkt. 
Törs man fråga lite fräckt.
Om det var planerat.
För att sedan ogenerat.
Ställa retoriska frågor.
Bekräfta deras värsta farhågor. Och rädslor.
Eller.
Ditt barn ser hungrigt ut.
Är bröstmjölken slut.
Eller kan du inte amma.
Som en riktig mamma. Gör.
Eller.
Trött du ser ut.
Men visst var väl du smalare. Förut.
Du skulle vara så söt OM.
Samtalsämnen som. 
Mottagaren omöjligen vill bemöta.
Allra helst sköta. 
Själv.
Till exempel.
Mjölkmage och gaser.
Synliga metastaser.
Singelskap och ofrivillig barnlöshet.
Skönhetens ständiga icke-vara.
Undrar.
Behöver man ens svara. 
Automatiskt anta den förstående vuxenrollen.
För att andra går vilse i impulskontrollen. 
Och när. Är det okej att säga ifrån.
Snälla.
Tvinga mig inte att stå där som ett förolämpat fån. 
En. Gång. Till.
Jag vill inte höra.
Löpande tillintetgöra. 
Mig själv. 
Till förmån för andras inskränkthet.
Spelar liksom ingen roll om det. 
Är i all välmening.
Menar.
Friar hellre än fäller.
Välkomnar alltjämt ett öppet klimat.
Men lämna för guds skull. Det som är privat.
Därhän.
Alla har rätt till sin egendom.
En svullen mage kan vara överraskande tom.
Eller full av förväntan.
Men det är inte din historia att berätta.