Ångestfyllda Åsa.

Ångestfyllda Åsa.
Startar dagen.
Med att blåsa.
I en avfallspåse.
Av plast.
Som hon fann.
I all hast.
På perrongen.
Det är.
Liksom hävstången.
Hon behöver.
För att komma loss.
Orka.
Slåss.
Mot.
Etablissemanget.
Det kaotiska.
Sammanhanget.
Som uppstår.
På hennes kontor.
Åsa tror.
Det rör sig.
Om en komplott.
En sammansvärjning.
Av gigantiska mått.
För det.
Har hon sett på HBO.
Och det.
Kan ni tro.
Att Åsa.
Är dem på spåren.
Håller koll.
I korridoren.
Samlar bevis.
Men visst.
Det har sitt pris.
Än är det.
Hela havet stormar.
Nästa.
Någon som gormar.
Läppar.
Som formar.
Märkliga ljud.
Kryper.
Under hennes hud.
Då andas Åsa.
I en fyrkant.
Brukar fungera.
Halvdant.
Men ändå bättre.
Än fikarummet.
Det tunna kaffet.
Som är fesljummet.
Demonerna.
Som tisslar och tasslar.
Luftfuktaren.
Som risslar och rasslar.
Och nej.
Åsa är inte paranoid.
Även om.
All vaken tid.
Läggs på.
Konspirationsteorier.
Möjliga.
Strategier.
För att råda bot.
Ducka.
Potentiella hot.
Fightas.
Med alla väderkvarnar.
Chefen.
Som tjatar och varnar.
Kan det.
Möjligen vara så.
Att Åsa.
Behöver gå.
Till en psykolog.
Kanske.
Ta en lugnande drog.
Komma ur.
Den här onda spiralen.
Som om.
Åsa vore bindgalen.
När allt hon behöver.
Är ett jäkla brejk.
En värld.
Som inte är fejk.
Make.
No.
Mistake.
Åsa.
Är dem ju på spåren.
Stryker runt.
Här i korridoren.
Som en vandrande neuros.
Nix.
Ingen diagnos.
Bara nerver.
Av glas.
Det här.
Är bara en fas.
Det här.
Går snart över.
Åsa.
Behöver.
Bara andas.