Avslag.

Med pågående VM. I refus.
Från diverse förlag.
Varav.
Den tionde idag.
Är jag precis.
Så tilltufsat svag.
Som man kan förvänta sig.
I den typen av beroendeställning.
En väntad. Men likväl obekväm sits.
Där jag osökt funderar kring.
Eventuell vits.
Med det hela.
Vilken roll det kommer spela.
Och så vidare.
Kort sagt.
En trevande fot.
Längst ned i näringskedjan.
Ljusår från.
Den intellektuella tankesmedjan.
På en egen ö.
Står jag i kö.
Stretar väl på.
Ett ideellt kulturblåbär. I mängden.
Visst är det så.
Med rätt att bli refuserad hundra gånger.
Sjunga er ljuva sånger.
Om mitt otacksamma yrkesval.
Och fortsätta stånga huvudet i väggen.
Så till er som läser.
Dom här inläggen.
Tack.
Från djupet av mitt envisa hjärta.
Utan er.
Blir min medfödda svärta.
Helt enkelt för knepig att källsortera.
Jag måste liksom prestera.
För att hålla mig.
Vid liv.
Om än med. Minimalistiska kliv.
Som tur är.
Förgås inte ont krut särskilt lätt.
Därvidlag. Har mamma helt rätt.
Nog skall också jag.
Hitta ett sätt.
Att komma vidare.
På.
Banka mig gul och blå.
I processen.
Om jag måste.
Skall bara slicka mina sår ett ögonblick först.