Kemi.

Hormonerna.
Miljonerna.
Triljonerna.
Av små.
Egensinniga.
Budbärare.
Som gör henne.
Lite tvärare.
Skarpare i kanten.
Höjer.
Diskanten.
Ett snäpp.
Tittar. 
Fram.
Säger. 
Häpp.
Nu blir det turbulens.
Du kanske.
Inte ens.
Tänk på det.
Men det har faktiskt gått en månad sedan sist.
Ja.
Nog är det trist.
Vi som ändå har något visst.
Tycker du inte.
Och hon nickar.
Svarar.
Att det här.
Klarar.
Jag.
Menar. 
Visst är hon.
Egendomligt svag.
Vissen.
Ur slag.
Osedvanligt människofientlig.
Utan.
Någon egentlig.
Orsak.
Eller dödlig diagnos.
Alltså. Ingen.
Neuros.
Av tyngre natur.
Bara regelrätt sur.
Hungrig.
Som ett djur.
Med en.
Kroppstemperatur.
Som talar. 
Sitt tydliga språk.
Jo.
Det kommer.
Bli bråk.
På ett. 
Eller.
Annat sätt.
Kanske också.
Gråtas en skvätt.
Medan. Hormonerna.
Dansar balett.
I hennes huvud.
Låter henne gråta ut.
För dom har varit med.
Förut.
Redan om en vecka.
Är det slut.
På klagosången.
Ja.
Åtminstone.
För den här gången.
Skiljs dom åt.
Säger.
Förlåt.
Och på återseende.