Mindfulness.
God morgon.
Sade jag.
Till mitt intellekt.
Denna stundtals friska fläkt.
Och följeslagare.
Om än något.
Svagare.
Just denna onsdag.
Vad säger du.
Sade jag.
Skall vi hänga.
Idag.
Göra något kul.
Vet inte.
Känner mig så ful.
Svarade.
Intellektet.
Allt det här.
Jäktet.
Tär på mina nerver.
Har inga reserver.
Kvar.
Och du är så högpresterande.
Jag finner det.
Ganska enerverande.
Faktiskt.
Jo.
Men nu behöver vi tänka praktiskt.
Sade jag.
Vi är ju ett team.
Lite. Self esteem.
Om jag får be.
Nja.
Vi får väl se.
Sade.
Mitt intellekt.
Nog för vi är.
Släkt.
Men hur blir det med medvetandet.
Det själsliga.
Letandet.
Du vet.
Jaså.
Det.
Behöver. Onekligen. Ses över.
Sade jag.
Nej.
Vänta nu ett tag.
Sade.
Mitt intellekt.
Det där deppiga grubblandet.
Får vara ditt projekt.
Tänk bara på.
Hur knäckt.
Du blev sist.
Det är onekligen.
En påtaglig brist.
Du har.
Eller ja. Vi. Är väl ett par.
Strandsatta i samma båt.
Kanske.
Vi får hjälpas åt.
För att bringa någon slags symmetri.
Ja.
Harmoni.
På ren svenska.
Menar.
Vi kanske inte skall analysera för mycket.
Bara lätta på trycket.
Istället.
Då och då.
Ta fågelkvittrande skogspromenader.
Och så.
Måla sirlig akvarell.
Menar.
Du är trots allt estet.
Sant.
Sade jag.
Låt oss tumma på det.
Ta nya.
Kreativa.
Tag.
Men först.
Bara njuta.
Ett slag.
Av.
Tystnaden.