Odör.

Har ni också.
Den där ovanan.
Att ta in alla dofter.
På tunnelbanan.
Likt en blodhund.
Sniffa.
Som besatt.
Inte. Kunna. Stänga. Av.
Lukten.
Av dränkt katt.
Jag gör det hela tiden.
Nosar ofrivilligt upp.
Den ena individen.
Efter den andra.
Än. 
Stinker det.
Cigarett.
Osar.
Tredagarssvett.
Fiskpanett.
Våtservett.
Eller kaffe.
Japanmix.
Tung parfym.
Skönhetsfix.
Mök.
Lök.
Krök.
Snus. 
Rus. 
Kanske också.
Kaffebröd.
Utan något.
Understöd.
I form av ventilation.
En svalkande bris.
Så är det väl.
En tillfällig kris.
Ett I-landsproblem.
Precis.
Som allt annat.
Rent förbannat.
Enerverande.
Medan det pågår.
Men inget.
Som återstår.
När dagen tagit slut.
Försöker påminna mig om det.
När näsan längtar ut.
Ur morgonrusningen.
Den där lyxiga. 
Tjusningen.
I. 
Att kunna andras fritt.
Att mitt space.
Är mitt.
Resten av dygnets timmar.
Som gör. 
Att jag trots allt. 
Inte svimmar.
Istället.
Ståndaktigt. 
Står där. 
Sammanbiten.
Med karaktär.
Näsan i en främlings armhåla.
Tänker.
Lite skit. Får man tåla.
Om hundra år.
Har vi kanske inga näsor.