Särart.

Jag vill ju gärna vara.
En öppen person.
Ni vet.
Försöker.
Hålla god ton.
Vara min.
Bästa version.
Och hej. Och hå.
Utom. När det kommer till.
Situationer.
Då.
Jag ombeds vara. Mer som andra.
Påminns. Om.
Bettan.
Doris.
Eller.
Cassandra.
Hur dom "brukar" göra.
Inte att för att jämföra.
Men.
Dom är ju.
Så förbaskat bra.
Och kunde inte jag.
Vara lite mer.
Som.
Dom.
Som.
Om.
Jag. Inte längre fanns.
Hela. Min. Existens.
Gått och gömt sig. Någonstans.
För nu har Kalle.
Så lägligt. Tagit över.
Han vet. Minsann. Vad man behöver.
Den där SuperKalle.
Vilken vinnarskalle.
Vilken kompetens.
Om detta kan vi vara överens.
Att han vet vad han gör.
Sådan vigör.
Härligt humör.
Ja.
Änglarna liksom sjunger i kör.
När Kalle gör entré.
För att inte tala om.
Desirée.
Så elegant.
Briljant.
Väldigt pedant.
Det är sant.
Nästan militant.
Fast på ett bra sätt.
Ja.
Lekande lätt.
Med henne.
Kort sagt.
Fantastisk tjej.
Och. Så. Jag. 
Jag kör väl min grej.
Liksom.
Också bra.
Nja.
Ponera.
Jag hade.
Veras.
Magiska dna.
Vilka djuplodande samtal.
Vi kunde ha.
Bla. Bla. Bla.
Ungefär så.
Kan det låta.
För mig.
Förblir det en gåta.
Att så många människor.
Fortfarande.
Eftersträvar normen.
Ni vet.
Den där superhärliga formen.
Där alla är snarlika.
Det unika.
Ett aber.
Nåväl.
Personligen. Blir jag. Som mest.
Intressant.
Relevant.
Charmant.
När jag. Får vara. Jag.
Med egna drag.
Fläckar.
Och.
Brister.
Förvisso.
Ingen statsminister.
Likväl.
I dom flesta fall.
Lagom ball.
Och fullt tillräcklig.
Som mig själv.