Dårskap.

Sällan.
Har något så helylle.
Framställts.
Så radikalt.
Som landet. 
Där vi trots allt. 
Valt.
Demokrati.
Före.
Diktatur.
Yttrandefrihet.
Före censur.
Och så vidare.
Men nu framstår.
Som ett gäng glidare.
För att inte säga.
En oregerlig skock.
Som häckar på barer.
I antastlig flock.
Trängs på.
Offentliga platser.
Utan onda.
Föresatser.
Men likväl.
Är helt omdömeslösa.
Trots.
Rigorösa.
Fakta.
Idel presskonferenser.
Och otaliga nyanser.
Av Corona.
Därför.
Kan det knappast förvåna.
Om en av dessa skogstokiga.
I ett samhälle.
Bland idel brokiga.
Medborgare.
Ger sig hän. Åt sina griller.
Med hopp om.
Elakartade baciller.
Slickar. På ett räcke. I tunnelbanan.
Mest.
Som en rolig grej.
Och nej.
Hen hade inte rymt från hospitalet.
Javisst.
Är det galet.
Att hen tvärtom är förtroendevald. 
Överbetald.
Före detta Sverigedemokrat.
Kort sagt.
En given kandidat.
Till kommunfullmäktige på den svenska lilla orten.
Ja, där har ni Sverige. 
Man bara gläntar på porten.
Så formligen väller galenskapen ut.
Vilken tur.
Att desto tyngre beslut.
Kan fattas i USA.
Ja. Det är nästan.
Så man vill ta.
Sitt pick och pack. 
Emigrera. 
Omedelbart.
Men.
Det är klart.
Just nu går inte det.
I en orolig tid. Står överlevnad.
Alltjämt i paritet.
Till galenskapen.
Både i.
Och utanför.
Sveriges gränser.
Oavsett.
Hur många presskonferenser.
Man håller.