Formsvacka.

14.08.2018

Det hände.
Hon kände.
Livet.
Var orättvist.
Liksom.
Tillfälligt förlist.
Jävligt lost.
Eftersom. Hon inte trodde.
På ödet. (Se gärna tidigare inlägg "Försyn")
Stod det stödet.
Inte att finna.
Inga självklara segrar.
Att vinna.
Till buds.
Och hur.
Skulle hon ens hinna.
Bevisa sig själv.
För tänk om. Hon bara dog.
Rätt upp och ner.
Knall och fall.
Inte skulle finnas mer.
Hennes saga vore all.
Det red henne.
Skräckslaget kall.
Emotionellt blåslagen.
Jo.
Hon hade dessvärre ärvt.
De dramatiska dragen.
Från sin far.
Vilket var.
Något av ett problem.
Det här att.
Aldrig. Få något ur sitt system.
Förlora. Sin del.
I det stora hela.
Förstora. Sina fel.
Kanske. Överspela.
En smula.
När något gick henne emot.
När överhängande hot.
Besannades.
Hon.
Övermannades.
Av tvivel.
Gick tillfälligt itu.
Men så påmindes hon ju.
Alltid.
Om att.
Inget.
Kommer.
Gratis.
Inte ens. En knögglig småpotatis.
Växer av sig själv.
Alltså.
Bara att motvilligt. Svälja.
Tilltufsad.
Välja.
Att se möjligheter.
Le åt.
Trivialiteter.
Aldrig ge upp.
Oavsett.
Hinder.
Frånsett.
Gupp.
I den ojämna gångbanan.
Ändå.
Hålla. Fanan.
Sjukt. Högt.
Häpp.
Ta fram. Hatt och käpp.
Börja. Musikalsteppa.
Mmm.
Och du som läser det här.
Förstår.
Att det kanske inte alltid.
Går.
Att vara. Fullt så. Målmedveten.
Hur gärna vi än.
Önskar tillskriva. Mänskligheten.
Den äppelkäcka egenskapen.
Med det sagt.
Kände hon sig fortsatt genombitter.
I perioder.
Reste sig alltjämt.
Efter småstökiga episoder.
Fortsatt dramatisk.
För all del.
Men åtminstone inte.
Satt ur spel.
Eller besegrad.