Genius.

Blev utmanad med ett digitalt personlighetstest.
För att utreda min eventuella lämplighet.
Utesluta pinsamheter.
Och tänja på mitt intellekt.
Fanns där någon defekt.
Skulle testet. Med största sannolikhet.
Finna det.
Genast utesluta mig ur sin rekryteringsprocess.
Så jag gav det full access.
Till min logiska förmåga.
Och även om mina förhoppningar var låga.
Kände jag ändå att jag har ett väl utvecklat sinne för färg och form.
Därav min enorma besvikelse.
När jag klickade fram första frågan.
Och den värsta farhågan var ett faktum.
Jaha. Vad kan det ha varit. Tänker ni.
Tillåt mig presentera. Geometri.
När blev det ett kvitto på kompetens.
Jag som inte ens. Har ett slutbetyg i matematik.
Kände mig oerhört besviken.
Och benägen att ge upp.
Medan skärmen fylldes av diverse pluppar och figurer i oregelbundna mönster.
Tänkte.
Skall hon till slut få rätt.
Min gamla mattefröken.
Som ansåg mig komplett. Oduglig.
Ja. Så till den grad att hon bad mig lämna klassrummet.
Jo. Mitt intresse var lika ljummet.
Redan då.
För räta vinklar och bråk.
Desto större för svenska språket.
Men det imponerade knappast på en inbiten mattefröken.
Så till slut lade jag ner försöken.
Hade håltimme istället.
Om bara någon vid det tillfället. Hade kunnat flagga för.
Att det skulle komma tillbaka tjugo år senare och bita mig i baken.
Lämna mig idiotförklarad och naken.
Inför resultatet.
Utgöra prejudikatet.
För resten av mitt yrkesliv.
Jo visst. Överdriver jag lite nu.
Men blir det inte lite roligare så.
Hursomhelst.
Jag kämpade väl på.
Bland trianglar och kvadrater.
Cirklar och streck.
Kände bara.
What the heck.
Jag uthärdar den här projektiva skiten.
Lämnar resten åt eliten.
Att förkovra sig i.
Därför.
Höjden av ironi.
När resultatet visade på medelsmart.
Vilket såklart.
Piggade upp en smula.
Inte så jag hjulade av lycka liksom.
Men tillräckligt.
För att orka mig på.
Nästa nivå.
Så nu är jag alltså utvärderad och klar.
Återstår att se. Om det var.
Tillräckligt. Snillrikt.