Harmoni.

Någon tyckte.
Jag ser annorlunda ut.
Kunde inte urskilja.
Var jag börjar.
Eller.
Tar slut.
Jag svarade.
Kanske.
Syftar du på min nya näsa.
Visst.
Det är svårt att läsa.
Men tänk att jag.
Som tidigare var så malplacerad.
Nu.
Är helt ogenerad.
Ja.
Liksom mindre komplex.
Som ett vandrande spex.
Öppen för alla förslag.
Känns nästan.
Som att jag.
Tagit på mig en partyhatt
Jodå. Så. Att.
Fast det rör sig om en näsa i det här fallet.
Nja.
Sade denna någon.
Tror det är något annat.
Kanske.
En ny stil. Du anammat.
Jag svarade.
Menar du min haka.
Den gamla.
Får jag aldrig tillbaka.
Men tänk.
Vad den här sticker ut.
Nu vågar jag.
Fatta beslut.
Säga si. Säga så.
En personlighet.
På en högre nivå.
Om du förstår hur jag menar.
Nja.
Sade någon.
Känns mer fundamentalt.
Som att du zoomat ut.
Totalt.
Kanske.
Har du bytt livsåskådning.
Jag svarade.
Kanske.
Du tänker på min röst.
Den har helt lämnat.
Mitt bröst.
Eftersom jag numera buktalar.
Tänk.
Så många läkarbesök det betalar.
Dessutom. 
Framstår jag som ganska skärpt.
Vet inte.
Om du har märkt. 
Att hesheten är borta.
Mina stämband.
Var för korta.
Så jag tog mig i kragen.
Nu talar jag.
Från magen.
Nja.
Sade någon.
Tror det är något annat.
Kanske.
Har du drabbats av en personlig kris.
Du ser desperat ut. På något vis.
Jag svarade.
Ahaa.
Gissar att det här rör min lobotomi.
Kunde inte låta bli.
Behövde.
Någon form av regi.
För att kunna agera i den här världen.
Du förstår.
Jag har aldrig passat in.
Men nu jäklar.
Blir det.
Min. 
Tur.
Herregud.
Sade någon.
Nu ser jag allt så klart.
Att du inte sade det omedelbart.
DU HAR JU KLIPPT LUGG.
Resten.
Rör mig inte ett dugg.
Men luggen. 
Den behöver du kamma.
Så jag gick hem.
Med detsamma.
Kröp ur mitt skinn.
Sydde ett nytt.
Ni anar inte.
Vad det har betytt.
För självkänslan.