Hopp.

Hör på radio.
Hur psykisk ohälsa.
Ökar.
Bland unga.
Blytunga.
Nyheter.
För hur vi än tänker.
Kring det stundande valet.
Är väl någonting.
Riktigt galet.
När dessa siffror.
Stadigt. Stiger.
Att dessa små kroppar.
Hellre. Tiger.
Än pratar.
Hatar.
Sig. Själva.
Skär sig.
Klär sig.
I ensamhet.
Sörjer.
I hemlighet.
Lever.
På sparlåga.
Om inte det.
Är en kärnfråga.
Kan vi lika gott.
Stänga ner.
Barn.
Som ingen ser.
Som en gång skall bli stora.
Har inte råd.
Att förlora.
Livet.
Innan matchstart.
Glasklart.
Eller hur.
Likväl.
En byråkratisk mur.
Mellan tanke.
Och handling.
Den omedelbara.
Omvandling.
Som krävs.
Innan framtiden.
Kvävs.
I sin linda.
Tänker.
Som förälder.
I medmänskliga drag.
Påminns också.
Om flickan. Som var jag.
Hennes destruktiva drag.
Som inte rymdes.
Inuti.
En trasslig flickkropp.
Anorexi.
Och ett sorgset hjärta.
Som längtade ut.
Visst.
Det blev människa.
Av mig med. Till slut.
Med vissa förbehåll.
Nu har jag.
En föräldraroll.
Att spela.
Erfarenhet.
Att dela.
Med min unge.
Hennes generation.
Och jag måste.
Leva i tron.
Att vi gör allt.
För dom.
Talar om.
Självskadebeteende.
Slutar ha tunnelseende.
I den här problematiken.
Ser självmordsstatistiken.
För vad den faktiskt är.
Förödande.
Blödande.
Akut.
Ju fler vuxna.
Som sjunger ut.
Desto bättre.
Våga. Göra. Skillnad.
Tack.