Skickade texter till förlag.
Fick svar nästan direkt.
Tänkte. Perfekt.
Nu kommer det stora genombrottet.
Startskottet. På resten av min karriär.
Lagom naivt sådär.
Ni vet.
Kanske överdrev.
Min egen betydelse i
kulturetablissemanget.
Förlaget skrev.
Hej
Anders. Stort tack för ditt mejl.
Det här går. Tyvärr inte att sälja.
Alls.
Vi förstår.
Att du arbetat på det här i flera år.
Och det vore faktiskt lättare.
Om du redan var känd.
Man måste tänka taktiskt.
I den här branschen.
Som du säkert begriper.
Men det finns ju självutgivning.
Och om det kniper.
Kan du ju alltid starta ett eget förlag.
Ja. Ge ut dina egna alster efter ett
tag.
Du vet bokvärlden är ett utdöende
fenomen.
Tänk digitalt.
Och ditt manus är jävligt smalt.
Har du reflekterat över det.
Finns liksom inte plats för en kvinnlig
poet.
Till.
Prosa är inget vi vill. Investera i.
Du vet. Vi har bara en anställd här på
förlaget.
Får se om det blir någon utgivning
överhuvudtaget.
I år.
Hoppsan.
Framgår ju nu att du inte alls heter Anders.
Administrationen här är åt fanders.
Vad mer kan jag säga.
Hursomhelst.
Tack
för visat initiativ.
Hmm. Anders.
Fortsätta vara kreativ.
Mm. I ditt vardagsliv.
Ha det bra.
Ochjag
liksom. Jaha.
Vad göra.
Mycket skall man ju höra.
Tydligen.
Men det skall väl inte få förstöra.
Grusa mina planer.
Tvärtom.
Står ju andra kanaler.
Till buds.
Så jag blandade en stadig grogg.
Startade en blogg.
Och. Gick. Så. Att. Säga. Vidare.
Inget regn på min parad.
Jag är fortsatt ganska glad.
Anders känner sig med all rätt lite svag.
Anders
kommer inte skriva på ett tag.
Men mitt andra.
Riktiga jag.
Mår förstås toppen.
Varmt välkommen till min vardag.
