Lagsport.

Nu med fotbollskarusellen igång.
Är man ju väldigt. Pepp.
Menar.
Svårt att hänga läpp.
I ett konstant konfettihav.
Det ställs liksom lägre krav.
På politiken.
När bollen är. Så rund.
Världen. Plötsligt. Så sund.
Då är liksom allt gammalt groll glömt.
Även om värdlandets kassaskåp är nästan tömt.
Går VM-livet. Alltid sin gilla gång.
Till ölstinna hejaklackar. Glättig jargong.
På idel välkrattade gräsplaner.
Solen. Skiner.
Inga. Sura. Miner.
Var det här.
Häpp.
Värre när.
Den nersprungna gräsmattan gulnat.
Till trött stäpp.
Spelet om tronerna fulnat.
När ingen längre vill.
Sparka boll.
Noll.
Teamkänsla.
Fatölen. Slut.
Alltså.
Inte längre ett pk-beslut.
Att bära vikingahjälm på sin arbetsplats.
Tvärtom.
Ta sats.
Tillbaka in i vardagens grå.
Realiteten.
Där det gula och blå.
Inte rår på.
Maktgalna oligarker.
Sådant kräver andra spelmarker.
Kanske till och med. En muta.
Vad vet jag.
Om sport.
Men befriande. När alla lag.
Får spela på samma villkor.
Om så bara under några färgsprakande veckor.
Häpp.