Livräddning.

Städade som bäst.
När dammsugaren Bettan gav upp.
I rosslande protest.
Liksom abrupt avbröt.
Min sedvanliga städfest.
Intrampade kexrester i parketten.
Ledde raskt till rengöringskris.
Men eftersom inte helt novis.
På problemlösning.
Monterade jag väl isär.
Och ihop.
Maskineriet.
Utan att Bettan. Gjorde minsta knop.
Munstycket gapade tomt. Och tyst.
Inte ett knyst.
Till livstecken.
Min dotter läste snabbt av situationen.
Såg väl desperationen.
I min blick.
Kom till undsättning.
Mamma.
Vi måste dammsuga.
Jag svarade.
Skall inte ljuga.
Det kan bli väldig svårt.
Att dammsuga nu.
Hon sade.
Men då måste du.
Laga den.
Tänkte.
Där har man igen.
För sin företagsamhet.
Ens avkomma tror. Att man vet.
Allt.
Jag sade.
Nu tar vi det kallt. Här en stund.
Undersöker Bettan grundligt.
Tillsammans med dammsugarpåsens innanmäte.
Min dotter gav ifrån sig ett entusiastiskt läte.
Sade uppmuntrande.
Mamma.
Den kommer att fungera.
Jag sade.
Tveksamt.
Om mamma orkar mera.
Idag.
Men tillått mig ändå servera.
Ett slitet gammalt talesätt.
Som jag.
Funnit. Gör tillvaron lekande lätt.
Ja. Alltigenom komplett. Faktiskt.
Vilket kan vara praktiskt.
När livet ger dig citroner.
Och tro mig.
Dom serveras i triljoner.
Gör då. Citronjos.
En gigantisk dos.
Missionera världen runt.
Förlåt.
Nu pratar mamma strunt.
Menar bara.
Tänk utanför den förbaskade lådan.
Ducka för den olidliga klådan.
I medvetandet.
Som uppstår när man misslyckas.
Allt det självkritiska petandet.
Man lätt vill ryckas. Med i.
När man inte begriper.
Du vet.
När det verkligen kniper.
Är det faktiskt inte så himla noga.
Bara man försöker.
Där någonstans tog jag konstpaus.
Återgick. Genomsvettig.
Till det kexkaos.
Som nu måste lösas.
Bettan som måste förlösas.
Återuppstå.
Från de döda.
Och inte vet jag om hon lyckades förstå.
All min möda.
Med ett dovt frustande. Återgick hon i alla fall till kexresterna.
Titta mamma.
Utbrast min dotter.
Överlyckligt omedveten. Om livets lotter.
En dammsugares umbäranden.
Möjligen.
Knepigt för en liten filur att förstå.
Ett så. Flummigt uttalande innan middagsdags.
Men gav mig ändå.
Någon slags. Tillfredställelse.
Att lära henne kämpa.
Om så bara för dammsugarslangen.
Inte bara dom stora sammanhangen.
Som räknas.
När man rustar små personer.
För vuxenliv.