Reflektion.

Vaknade i morse.
Dålig hårdag.
Gårdag.
Lårdag.
Extremt självmedveten.
Erfor en längtan.
Bli ett med halltapeten.
Liksom obemärkt sjunka in i gipsväggen.
Ta ledigt från mitt utseende.
Tänkte.
Någon slags överseende.
Kanske det finns.
Om jag kommer ansiktslös i dag.
Lämnar kroppens konturer.
Ett slag.
Går till jobbet utan.
Nogsamt rullar in mig i tapeten.
Lämnar lägenheten.
Och mina karaktäristiska anletsdrag därhän.
En välbehövlig karantän.
Bara föreställ dig.
Glida runt utan hud.
Tapeten.
Som enda skrud.
Navigera sig framåt.
I t-baneruschen.
Strunta.
I morgonduschen.
Skita i parfym.
Göra sig.
Osynligt anonym.
Tänk.
Så befriande.
Du förstår.
Detta skriande.
Behov.
Att se presentabel ut.
Alla dessa.
Attribut.
Inte lika.
Akut.
När du rockar en tapet.
Tro mig.
Jag vet.
Vad det vill säga.
Att falla till föga.
Känna.
De höga.
Förväntningarna.
Därav detta test.
Möjligheten.
Att se ut som folk gör mest.
Ändå sticka ut.
Precis. Så där. Lagom. Mycket.
Göra. Det. Perfekta. Helhetsintrycket.
Utan att krevera.
Över sina nya former.
Våndas.
Under högklackade normer.
Menar.
Vem har inte försökt följa idealen.
Liksom utplånat sig själv.
Fullkomligt galen.
Eftersom det är ett enmanskrig.
Du aldrig kan vinna.
Visst.
Kan skavanker blekas och försvinna.
Men den inre stridigheten.
Sviktande identiteten.
Består.
Det är då.
Du får.
Sätta p.
Tänka.
Det här var en usel idé.
Se till.
Helheten.
Lämna den kala halltapeten.
Och möta dina demoner.
Spritt.
Språngande.
Naken.