Rekreation.

Tog en välbehövlig paus. I Jämtlands täta skogar.
Långt ifrån.
Inställd kollektivtrafik. Heta krogar.
Gick jag på hajk.
Vilket. I sig.
Förtjänar.
En gigantisk like.
Om man känner min karaktär.
Den cityslicker jag är.
Och så vidare.
Hursomhelst.
Jag insöp väl.
Slingriga stigar. Leriga stup.
Lockande skogsrån. Oändligt djup.
Tillsammans med. En himla massa forsar.
Inte var dag.
Man korsar.
En brusande älv.
I kritvita sneakers.
Möter naturen själv.
Utan karta.
Eller. Kompass.
Kort sagt.
Inte särskilt vass.
På den typen av äventyr.
Även om jag.
Gärna. Flyr.
Storstaden en stund.
Känner mig.
Utvilad. Sund.
Under någon sekund.
Medan den ena downhillcyklisten.
Efter den andra.
Mindre hågade.
Att fegvandra.
Susar förbi.
Som spön. I den branta backen.
Och visst.
Den som bara. Haft ögon. I nacken.
Och en gynnsam livförsäkring.
Ja. Åtminstone. Någon slags garanti.
För sin familjs räkning.
Hade kanske också.
Kastat sig ut.
Helt orädd.
Som ett jäkla spjut.
Blivit ett med branten.
Nåja.
Istället.
Höll jag mig vid kanten.
Hasade. Försiktigt.
På darriga ben.
Balanserade.
Med en vissen gren.
Som säkerhetslina.
Påminde mig.
Om allt det fina.
Mäktigt.
Genuina.
I naturupplevelser.
Log världsvant. Mot andra äventyrare.
Noterade. Deras. Något dyrare.
Vandringskängor.
Vätskebälten.
Fyrmannatält.
Tänkte.
Om det verkligen. Gällt.
Hade jag väl också.
Bestigit ett berg.
Riktigt. Sugit. Märgen.
Ur varenda fjälltopp.
I den ensligaste av sjöar.
Tagit ett kvällsdopp.
Kanske också dansat med vargar.
Men vid slutet av dagen.
Väljer jag alltid. Ett glas rött.
Att sådär lagom.
Mosigt. Semestertrött.
Luta mig tillbaka.
Och njuta av utsikten.