Sinnesrörelse.

Säga vad man vill om fotboll.
Krampkänning.
Könsroller.
Straffar.
När spelet inte riktigt klaffar.
Når hela vägen.
Tycks iallafall ingen man.
Särskilt förlägen.
Känsloregistret löper tvärtom.
Amok. Hela vägen.
Oavsett planhalva.
I en emotionell. Praktfull.
Salva.
Av svettiga tårar.
Förlösande kramar.
Annars så konservativa ramar.
Ger tillfälligt vika.
Få saker.
Är lika. Tillåtande. Som bollsport.
I just det här avseendet.
Men ingen reagerar på det skeendet.
Som vore det något.
Utöver vardagsmat.
Bortom.
Homofobiskt hat.
Och rasfientlighet.
Som annars får spela.
Desto större anledning då.
Att njuta av det hela.
Menar jag.
Uppfriskande. Glädjande.
Inslag.
Där män. Omfamnar män.
Öppet storgråter en skvätt.
På andra fullt naturliga sätt.
Delar.
Värme.
Sprider.
Ömhet.
Utan att det.
Utgör ett problem.
Och självklart.
Finns det män.
Jag gifte mig med en.
Som. Vågar. Visa. Känslor.
Året om.
Karlakarlar.
Av typen som.
Rinner över.
Känslomässigt splashar ut.
När dom behöver.
För att situationen liksom kräver.
Själ.
För att dom känner sig själva.
Tillräckligt väl.
Att göra det självklara.
Tillfällen.
Som vi kvinnor förstås bara.
Jo men visst.
Bröt ihop.
Var en riktigt. Trist.
Pjäs.
Fulgrät hela första akten faktiskt.
Och det var ju praktiskt.
Eftersom jag verkligen behövde ventilera.
Men nu mår jag toppen.
Tror det är kroppen.
Kanske pollen.
Medan världens män.
Behöver den där bollen.
Dribbla en stund.
Släppa kontrollen.
Som vilken sund kropp som helst.
Fälla en tår.
Och rulla vidare.
Inga konstigheter.