Solsting.

Den kokheta dagen.
Längtade hon.
Efter något annat.
Och det var ju förbannat.
Att man aldrig.
Kan få känna sig nöjd.
Alltid.
Böjd.
Att längta.
Åt oönskat håll.
Aldrig.
Riktigt.
Koll.
På sitt känslonystan.
Fast.
Allt var väl.
Fast.
Hon saknade skäl.
Knappast. Saknade något.
Och ändå.
Som en brinnande klåda.
Emotionell eldsvåda.
Inuti.
Utanpå.
Och vart.
Skulle man rimligen gå.
Med det problemet.
Var.
I vårdsystemet.
Platsade den i-landsneurosen.
Lyxdiagnosen.
In.
Kanske.
Hade hon. Mist förståndet.
Utan.
Att veta. Om det.
Jojo.
Det har man ju läst.
Människor som utåt sett.
Har allt.
Hamnar ändå.
På anstalt.
Ingen.
Ser det komma.
Allt detta. Tänkte hon.
Medan huden kokade.
Medan hon bokade.
En tvättid. 
Till det där stora överkastet som egentligen kräver kem.
Och det kan ju tyckas trivialt.
Och dagen hon hade valt.
För hushållsnära göromål.
Inte optimal.
Överhettningen.
Total.
Kort sagt. Ingen.
Marginal.
Men säg den.
Som är tillräckligt sval.
I dessa dagar.
Med det sagt.
Får anstalten vänta.
Tills höstmörkret lagt. 
Sig.