Tendenser.
När. Började alla.
Gå av. I fram. På bussen.
Undrade hon.
Som själv klev på.
Vid slussen.
Alla dessa regler.
Hur saker skall vara.
Bagateller. Måhända.
Som liksom bara.
Gäller.
Ställer.
Till det.
För laglydiga resenärer.
Som aldrig skulle drömma om. Att överträda.
Dessa sfärer.
Filtret av vardagliga.
Barriärer.
Allra minst då.
Gå av. Där man. Går på.
Det måste dom väl förstå.
Tänkte hon.
Eller vet dom helt enkelt inte.
Hur saker fungerar.
Hur snabbt.
Det eskalerar.
När man bryter.
Det oskrivna.
Kör över.
De undergivna.
Ger dom andra mandat.
Att bestämma.
Nej.
Bussen är minsann inte. Hemma.
Tänkte hon.
Inte en misshandlad hushållsost.
Man gladeligen hyvlar snett.
Bara för att.
Det är så förbaskat lätt.
Att köpa en ny.
Bussen är inte. Den dyra superkrämen.
Mot gråblå hy.
Som man struntar i.
Att använda.
Bara för att.
Man inte orkar.
Inte heller. Tandkrämen.
Som torkar.
I tuben utan lock.
Inte. Grannen.
Med vidöppen morgonrock.
Som lever för.
Nakenchock.
Bara för att.
Han går igång.
Jodå.
Listan kan göras lång.
Men. Ni vet.
Att inget. Av det.
Gäller.
Ställer.
Samma krav.
Har de aldrig åkt buss.
Rent utav.
Tänkte hon.
Betraktade dom.
Som gick av. Där man faktiskt. Borde gå på.
Kanske.
Är det bara så.
Tänkte hon.
Att det är jag.
Som missuppfattat.
Mönstren.
Jag en gång uppskattat.
Inte längre.
Gäller.
Ställer.
Till det.
Fast jag egentligen inte.
Vill det.
Kanske.
Är. Av och på.
Samma sak.
Kanske.
Är Fram.
Synonymt. Med bak.
Bara för att.
Tanken svindlar.
Mumlade hon.
Och gick av. Där man. Går på.