Terrass-blues.

Här sitter jag.
Och min Sodastream.
Lever.
The Dream.
Ja.
Ni vet vad jag menar.
I tider av kris.
Är det kolsyra som enar.
Tillsammans med.
En och annan tetra vin.
När vi förundras över.
Att solen är så fin.
Där den lyser över Kaknäs och ön.
Kvällen så skön.
Och.
Den sjönära miljön.
Fastän.
Ingen lyft lön.
Sedan mars.
En regelrätt.
Fars.
Kunde det vara.
Där man liksom bara.
Framhärdar.
I sitt hemmakontor.
Vinkar.
Till grannen som tror.
Att han får något gjort.
Bland glasdörrar som smäller.
Ungar som gnäller.
Eller.
Skriker av lycka.
Härligt.
Det kan man tycka.
Liksom.
Knycka.
På nacken och bara. I can do this.
Med Chihuahuor som ylar.
Och alla dessa prylar.
Välfyllda.
Kylar.
Det dåliga samvetet.
För att.
Ingen är på arbetet.
Som allsång.
Utan publik.
Säg den dag.
Som är sig lik.
Men vi har iallafall vår Sodastream.
Lever.
The dream.
Med bubbligt kommunalvatten.
Den streamade.
Kulturskatten.
Vilande i appen.
Vardagen intakt.
Trädäcket från Byggmax.
Man lagt.
För att morgonmötet.
Blev digitalt.
Och det är ju så svalt på uteplatsen.
Men lita på.
Att föresatsen.
Alltjämt är att nätverka.
Förstärka.
Ett tilltufsat varumärke.
Iförd cargo shorts och urtvättat linne.
Vidöppet sinne.
Redo. Att. Kriga.
Knega. Sega. Dega.
Digitalt.
För yrket.
Man valt.
Stoltheten.
Man svalt.
Ihop.
Med kompetensen.
Den goda. 
Referensen.
Ganska.
Nära.
Gränsen.
Vissa dagar.
Men säg den.
Som klagar.
Här sitter ju jag.
Med min Sodastream.
Lever.
The Dream.
I en bourgeois inramning.
Trots dagar.
Av social förlamning.
Är vattnet lika bubbligt.