Tonträff.

01.08.2018

Texten.
Sitter långt inne.
I värmen.
Tomheten.
Stirrar tillbaka.
Från skärmen.
Allt medan jag.
Så där måttligt.
Svag.
Lyssnar på pojkband.
Jo. 
Hänger mig åt det.
Ibland.
Riktigt vältrar mig.
I svulstiga tidzoner.
Silkeslena toner.
Blytunga ballader.
Månskenspromenader.
Och tonartshöjningar.
Låter ögonen tåras.
Till kärlek som såras.
Eller. Mot alla odds.
Övervinner allt.
Nej.
Inte särskilt ballt.
Dessutom.
Svårt att säga.
Specifikt.
Vad som gör just smörsång.
Så trösterikt.
Men dessa. Vackra män.
Med perfekta tandrader.
Hjärtskärande serenader.
Som i bästa fall.
Också kan inbegripa
En och annan säckpipa.
Låter mig flyga utan vingar.
Svingar.
Tvingar. Sig.
Igenom.
Mitt medvetande.
Själsliga letande.
Slår an en ton.
I min innersta person.
Närhelst. Hon behöver.
Perspektiv.
Ja. Säg det känsloliv.
Som inte spretar.
Vibrerar.
När man petar.
På rätt strängar.
Har slutat.
Lägga pengar.
På terapi.
Har min.
Boybandstrategi.
Och gott om näsdukar.
Resten.
Brukar.
Lösa sig.
Cause.
I want it that way.