Vetebröd.

04.10.2018

Just den torsdagen.
Tillägnades.
Kanelbullen.
Och då ville förstås alla. Ha sin bit.
Av den smörstinna degrullen.
Vilket. Får sägas.
Var ett välkommet tilltag.
Mysdoftande inslag.
I oktoberlunken.
Vad kan bättre. Råda bot.
På unken.
Morgondoft.
Om inte kanel.
Och nej.
Det är ingens fel.
Men är det inte. Lite festligare.
Med bullar.
Än regeringspolitik.
Särskilt nu. När det sprungits.
Över lik.
I veckor.
Ventilerats. Mellan blocken.
Några sträckor.
Utan större resultat.
Så varför inte.
Köra dit ett välfyllt fat.
Nybakat.
Tänker.
Mer omskakat.
Kan läget knappast bli.
Och den stackars talmannen sedan.
Som skall försöka få pli.
På hela bunten.
Kan gott behöva lite kanel.
Samla ihop sig.
För fortsatt spel.
I nya konstellationer.
Av alla framtidsvisioner.
Och storslagna planer.
För mänskligheten.
Är det oftast.
Enkelheten.
Som förenar.
Medan.
Urvattnade paragrafer.
Försenar.
Det goda samtalet.
Ja.
Där har ni. Min förenklade syn.
På riksdagsvalet.
Nog är det galet.
Så lika bra. Att njuta. Medan tid är.
Man kan aldrig säkert veta.
Med förhandling och sånt där.
Vems huvud.
Som rullar.
Redan imorgon.
Kan det bli andra.
Bullar.
Så njut nu av kaneldoften.
Gott folk.