X-it.

Kände mig.
Harmonisk.
Den julen.
Liksom mindre bestulen.
Började väl få ordning.
På hela modulen.
Av seder och bruk.
Traditionerna.
Som gör en husmor mjuk.
I kanterna.
Rensar bort.
Elefanterna.
I rummet.
Tillsammans. 
Med allt det där. 
Flummet. 
Fluffet.
Tomteskummet. 
Som ingen egentligen uppfattar.
Än mindre.
Uppskattar.
Att få.
Kanske.
Tvångsmässigt.
Köper ändå.
För att. 
Så.
Har det minsann alltid varit.
Men när tomten.
Kommit.
Och farit.
Har det likväl.
Fallit i glömska.
Kvar är.
Den där drömska.
Bilden.
Av decemberidyll.
Rosiga kinder.
Förväntan.
Och tyll.
Glitter och nötter.
Dallriga. 
Grisfötter.
Med rötter.
I släkten.
Som inte längre finns.
Alla dom vi älskar.
Och minns.
Helger.
Som dessa.
Men hellre.
Än att pressa.
Mig själv till perfektion.
Började jag alltså landa.
I en lugnare zon.
En fas.
Där det visat sig vara okej.
Att faktiskt tacka nej.
Våga kompromissa.
Utan att för den sakens skull.
Behöva missa.
Det roliga.
Innan det tagit slut.
Eller.
Slå en gordisk knut.
På nerverna.
Sparade jag.
På energireserverna.
Och njöt.
Av ledigheten.