Vaknade imorse med igenbommat vänsteröga.
Orimligt höga. Förväntningar.
På resten av min dag.
Med tanke på att jag.
Knappt kunde se.
Tänkte.
Ingen idé.
Att gå igång.
Kan bara kisa och le.
Åt eländet.
Låta svullnaden leva om.
Vara som. Vanligt.
Avslappnat inkognito.
Med mörka solglas som sköld....
Återkommer än en gång till idealen.
Eftersom det gör mig galen.
Att valen man som kvinna förvisas till.
Alltjämt ställer tillvaron på högkant.
NEJ.
Det är faktiskt inte sant.
Att dessa så självklara åtgärder skulle vara av frivillig art.
Även om det hade varit ganska underbart.
Att bara ge sig ut i spenaten med vildvuxna ben....
Åkte buss med min mor häromdagen.
En man bjöd henne artigt att sitta ner.
Hon tackade.
Sade.
Inte ofta man ser.
Var dag det sker.
Minsann.
Jag sade.
Jaså. Det trodde jag var och varannan kotte. Visste.
Är väl så man gör.
Hon sade.
Och ytterligare ett tecken på att man snart dör. ...
Har ni funderat på. Vad som definierar er.
Det där som ingen annan ser.
Som paketerar. Obemärkt och osynligt placerar.
Er på kartan.
Som styr era steg.
Ja. Varenda andetag.
Utgör fundamentet till. Ert innersta jag.
Utan att behöva väsnas.
Den absoluta kärnan. Och mästarhjärnan.
I allt.
Jo.
Ganska subtila grejer. Är det ju förstås....
Så gick in i någon slags verbal söndagsstiltje igår.
Kände mig intellektuell och svår.
Tvångsfällde en tår.
Lade mig utbränd på balkongen.
Spelade den där sången. Av Hov1. Om tjejen som dansar vidare i livet.
Lämnar killen kvar.
Han är inte klar.
Med henne.
Hon har. Allt för dyra kläder.
För en svenne. Som han....
Nyheter är inte längre vad dom brukade vara.
Där vi tidigare såg det slutgiltigt. Självklara.
I att någon tragiskt avlidit.
Vet vi nu att hen kan uppenbara sig.
Igen.
Liksom.
Ta dah. Visst blev jag mördad. Men.
Det var ju igår.
Idag är jag uppe och går.
På nytt.
Blev utmanad med ett digitalt personlighetstest.
För att utreda min eventuella lämplighet.
Utesluta pinsamheter.
Och tänja på mitt intellekt.
Fanns där någon defekt.
Skulle testet. Med största sannolikhet.
Finna det.
Genast utesluta mig ur sin rekryteringsprocess.
Så jag gav det full access.
Till min logiska förmåga.
Och även...
Så jag skickade ju in mina texter till förlag.
(Se gärna tidigare inlägg: Korrespondens)
För just nu väntar jag.
Tålmodigt.
Vareviga dag.
På någon slags signal. Kanske från ovan.
Ja. Släng hit ett tecken bara.
Vadsomhelst.
Som lättar snaran. Från min hals.
Menar.
Jag kanske inte alls.
Skall skriva....
Och gubben i månen.
Såg så sorgsen ut.
Som att han. Stillsamt. Plågad.
Bad om ett slut.
På evigheten. Där uppe.
Och jag.
Som betraktade honom från min prunkande balkong.
Tog fram telefonen.
Tänkte.
Hur långt det än är till månen.
Piggar en välmenande hälsning alltid upp.
Så skickade ett sms....
God morgon.
Det var GDPR.
Vi misstänker. Tyvärr.
Att dina högst personliga uppgifter kan ha läckt.
Ut.
Ber om ursäkt.
Det har aldrig hänt förut.
Vid vår extremt hemliga faktakontroll.
Passar på att fråga.
Har du verkligen noll. Kronor i inkomst.
Verkar lågt. Även för en estet.
Vi vet. Ju att du arbetar en del....
