Så jag skickade ju in mina texter till förlag.
(Se gärna tidigare inlägg: Korrespondens)
För just nu väntar jag.
Tålmodigt.
Vareviga dag.
På någon slags signal. Kanske från ovan.
Ja. Släng hit ett tecken bara.
Vadsomhelst.
Som lättar snaran. Från min hals.
Menar.
Jag kanske inte alls.
Skall skriva....
Och gubben i månen.
Såg så sorgsen ut.
Som att han. Stillsamt. Plågad.
Bad om ett slut.
På evigheten. Där uppe.
Och jag.
Som betraktade honom från min prunkande balkong.
Tog fram telefonen.
Tänkte.
Hur långt det än är till månen.
Piggar en välmenande hälsning alltid upp.
Så skickade ett sms....
God morgon.
Det var GDPR.
Vi misstänker. Tyvärr.
Att dina högst personliga uppgifter kan ha läckt.
Ut.
Ber om ursäkt.
Det har aldrig hänt förut.
Vid vår extremt hemliga faktakontroll.
Passar på att fråga.
Har du verkligen noll. Kronor i inkomst.
Verkar lågt. Även för en estet.
Vi vet. Ju att du arbetar en del....
Dagen före morsdag.
Lekte jag med min dotter i parken.
Bredde ut en filt.
På den sommargröna marken.
Låg vi.
Småpratade en stund.
Hon sade.
Mamma. Titta. Jag blundar.
Mamma. Jag har fötter.
Mamma. Jag måste ha nötter.
Jag vill blåsa en stor bubbla.
Jag sade.
Visst. Men försök att inte snubbla....
Sökte jobb i en presentbutik.
Dom besvarade min ansökan direkt.
Bad mig över telefon. Vara mer specifik.
Liksom göra en professionell utvikning. Kring. Varför just jag.
Ville jobba med presenter.
Slå in gulliga nallebjörnar till studenter.
Hänge mig åt kuddfodral med volang.
Ytterligare falanger av gåvoartiklar. Med Carpe Diem och så.
...
Vaknade i morse.
Dålig hårdag. Gårdag. Lårdag.
Extremt självmedveten.
Erfor en längtan.
Bli ett med den svala halltapeten.
Liksom obemärkt sjunka in i gipsväggen.
Ta ledigt från mitt utseende.
Tänkte.
Någon slags överseende.
Kanske det finns.
Om jag kommer ansiktslös idag.
Lämnar kroppens konturer ett slag.
Går till jobbet utan....
Då står det äntligen klart.
Att ett NEJ betyder ett NEJ.
Underbart.
Betyder alltså enligt lag.
Att jag.
Säger NEJ.
Och faktiskt menar allvar.
Till skillnad från tidigare.
När andemeningen inte var lika kristallklar.
Kroppsspråket mindre uppenbart.
För mottagaren.
När ett rungande NEJ.
Istället kunde betyda JA.
Alltså.
Teknik.
Kanske mer specifikt då.
Teknologi.
Som inte fungerar.
Som enbart genererar.
I plågsamma nervsammanbrott.
Och jag har faktiskt fått mitt av den biten redan.
Gjorde mina år av terapi. För att sedan.
Utan att knysta. I det tysta. Bara få sköta mitt.
Gärna i någorlunda harmoni.
Alltså. ...
Inväntade grönt ljus i morgonrusningen.
Så där lagom löst och ledigt.
Kände.
Ja men det här är väl ändå redigt.
Rätt och laglydigt liksom.
Särskilt som.
Det knappt var någon trafik.
Jag hade inte bråttom.
Utan tvärtom.
God marginal.
Därav mitt kontroversiella val.
Att stanna till vid ett övergångsställe....
Drömde jag var kung.
Träffade mannen med stora versaler.
HAN som skulle bli mitt VI.
Och kärlek som ditintills varit en utopi. Blev plötsligt skönjbar.
Enkelt äkta. Självklar.
Utan krusiduller.
Osedvanligt fräck frisyr hade han. Min kille.
Nästan så jag ville.
Klippa mig likadant.
För att ytterligare befästa vår relation.
